ninaerica

Ikväll var killarna på hockey så jag och M åkte till mamma och skrev ut lite grejer. På vägen hem var de tlite mörkt och läskigt tyckte M, men sen fick hon syn på månen. vi pratade lite om den och det ver lite konstigt att den försvann emellanåt. Så började hon prata om att morfar är uppe i himlen. Hon verkar fundera väldigt mycket på det nu, för hon pratar ofta om honom. Just nu är hon väldigt olycklig för att han aldrig kan hämta henne på dagis. Hon vill att han ska göra det, "jag vill träffa min morfar", "jag saknar honom" och sånt satt hon och sa och så började hon låta mer och mer ledsen och till slut satt hon och snyftade i baksätet. "Jag kommer aldrig att få träffa min morfar, jag vill att han ska hämta mig på dagis, men han kan inte det". Hon var så ledsen och olycklig och grät ända hem, så jag satt ju också och grät i bilen. Sen satt vi en stund i soffan och gosade och pratade och hon var väldigt ledsen. Tänk att hon kan sakna honom så fast hon aldrig har träffat honom. Lilla gumman, så mycket hon funderar på....