Blev så glad igår!!!
Jag fick nämligen ett mail från den svenska scrapbooktidningen Scrapbooking mm att de vill publicera en av mina LOs i aprilnumret!!! Men, inte nog med det. Lite senare på kvällen fick jag ett mail till och de vill ha med en LO i majnumret också!!! JIPPIIII!!!
För något år sedan var det här med att bli PUBLICERAD något väldigt stort och ouppnåeligt. Det var ju inget som någonsin skulle hända mig, utan bara såna jätteduktiga som Pysselgumman och andra som skickade bidrag till USA. Men så kom det ju den här härliga svenska tidningen, och då kändes det inte lika besvärligt att skicka in och vips så får jag också vara med!:)
Visst, det har hänt mycket med mitt scrappande sen jag hade dessa tankar, men det var först idag det slog mig att jag tänkt så här. Steget att försöka bli publicerad (måste använda det ordet, det låter allvarligt och bra! :)) är inget jag tänkt på utan det har bara smygit sig på efter hand. I början var det ju stort att vara med i en tävling överhuvudtaget och nu är det ju så mycket tävlingar så man glömmer bort vad man har skickat in till. Det gäller ju bara att hålla koll på vilka alster man kan lägga ut på nätet och vilka man får hålla för sig själv ett tag.
Det är så roligt med en hobby där man kan utvecklas så mycket och lära sig så mycket nytt (och köpa nya grejer hela tiden!:)). På sista tiden tycker jag själv att jag har hittat min stil men samtidigt att jag gjort en del grejer som känns annorlunda än det jag brukar göra, men ändå är jag! Sånt är kul.
Jag har märkt att jag är mycket mer motiverad att skapa om det är en rolig tävling eller något jag kan skicka in till tidningen (skisser gillar jag att jobba efter). Jag får mer idéer då och det är lättare att komma igång med saker och ting. Däremot blir jag inte besviken om jag inte vinner, och jag tror det är viktigt att man inte är med och tävlar bara av den orsaken. Isåfall blir man ju bara ledsen hela tiden, för det finns såååå många otroligt duktiga människor där ute!
Och jag är faktiskt nöjd bara jag lyckats göra en LO som jag tycker är fin! För jag scrappar faktiskt för min egen skull! :)
P.S min mamma börjar nog snart tycka att jag skulle scrappa lite mer för hennes skull också! :):):)
För något år sedan var det här med att bli PUBLICERAD något väldigt stort och ouppnåeligt. Det var ju inget som någonsin skulle hända mig, utan bara såna jätteduktiga som Pysselgumman och andra som skickade bidrag till USA. Men så kom det ju den här härliga svenska tidningen, och då kändes det inte lika besvärligt att skicka in och vips så får jag också vara med!:)
Visst, det har hänt mycket med mitt scrappande sen jag hade dessa tankar, men det var först idag det slog mig att jag tänkt så här. Steget att försöka bli publicerad (måste använda det ordet, det låter allvarligt och bra! :)) är inget jag tänkt på utan det har bara smygit sig på efter hand. I början var det ju stort att vara med i en tävling överhuvudtaget och nu är det ju så mycket tävlingar så man glömmer bort vad man har skickat in till. Det gäller ju bara att hålla koll på vilka alster man kan lägga ut på nätet och vilka man får hålla för sig själv ett tag.
Det är så roligt med en hobby där man kan utvecklas så mycket och lära sig så mycket nytt (och köpa nya grejer hela tiden!:)). På sista tiden tycker jag själv att jag har hittat min stil men samtidigt att jag gjort en del grejer som känns annorlunda än det jag brukar göra, men ändå är jag! Sånt är kul.
Jag har märkt att jag är mycket mer motiverad att skapa om det är en rolig tävling eller något jag kan skicka in till tidningen (skisser gillar jag att jobba efter). Jag får mer idéer då och det är lättare att komma igång med saker och ting. Däremot blir jag inte besviken om jag inte vinner, och jag tror det är viktigt att man inte är med och tävlar bara av den orsaken. Isåfall blir man ju bara ledsen hela tiden, för det finns såååå många otroligt duktiga människor där ute!
Och jag är faktiskt nöjd bara jag lyckats göra en LO som jag tycker är fin! För jag scrappar faktiskt för min egen skull! :)
P.S min mamma börjar nog snart tycka att jag skulle scrappa lite mer för hennes skull också! :):):)
Det var synd om mig idag...
Jag är nog expert på att tycka så där "buuhuu" synd om mig själv. Idag då; jag och Christian har hållit på fram och tillbaka med att försöka lösa barnhämtning m.m nästa vecka. Han har en jobbintervju och jag har en, eventuellt två vinprovningar. Och världens bästa mormor är bortrest. Vi har väl lyckats nu, tror jag (ibland måste man faktiskt offra hockeyn...), men det tar ju på krafterna att försöka få ihop allt.
Det började också snöa igår kväll och det har inte slutat än, så det var ju trafikkaos idag (jag har INTE sagt att jag vill att det ska komma snö, för barnens skull, *skakar bestämt på huvudet och ser envis ut*). Det gjorde inte så mycket i morse för jag hade gott om tid och kände mig inte alls stressad (trots att en bussresa till dagis som normalt tar ca 6 minuter idag tog över 20 minuter) och jag var ändå, trots förseningar, på jobbet tre minuter innan jag började.
Men vägen hem! Det är ju då man vill träffa de små sötnosarna så fort som möjligt. Bussen från Linné kom som den skulle och jag landade tryggt på Mölndals Station. Men det kom ingen Flexlinje. Jo, okej då, men lite sen var den (det tog vi väl kanske igen då den lilla blåa minibussen inte kunde ta sig upp för Höjdgatan utan fick hoppa över den svängen). So far so good. Tänkte ta bussen en halv timme senare från dagis, vilket var perfekt för det gav Emil tid att leka klart. FÖR HAN VAR JU INTE FÄRDIG! :) Det är han aldrig när jag kommer!
I god tid fick vi (snälla fröken E hjälpte mig att klä på Emil, undrar om jag såg trött/stressad/sliten ut *välj valfritt alternativ*) på barnen kläderna, Emil kunde gå själv till hållplatsen ("jag är stor kille") och vi var där flera minuter innan bussen skulle komma. Men den kom inte. Christian ringde och var på väg hem, sa att han skulle kolla efter oss på vägen, "men bussen kommer nog när som helst". Jag var ju förberedd på lite förseningar. Men, efter en kvart utan bussen i sikte bestämde jag mig för att börja gå. Moa var trött, hungrig, kall (vår lilla prinsessa vägrar ju ha vantar på sig) och bara grät och var ledsen. Emil började säga att han blev kall. Jag gick tillbaka lite (ca 15 meter), gick över vid övergångsstället (måste man göra när man har barn!!!) och började gå hemåt. DÅ KOMMER BUSSKRÄLLET!!!! *morrar*
Ja ja, inte en chans att vända i den snöstormen, och Christian är ju på väg, så jag knallade vidare. Moa var jätteledsen så jag ringde Christian och sa att vi skulle gå till lilla närbutiken och vänta där. Då var jag gråtfärdig, för jag tyckte såååå synd om mig! Det var ju rätt oplogat på gångbanan, så jag hade stora svårigheter att skjuta vagnen (fick dessutom gå över mitt i gatan och kom knappt upp på trottoaren eftersom jag inte kunde vända och gå över vid övergångsstället, det var nämligen inte plogat alls på den smalare trottoaren på andra sidan heller). Lyckades ta mig fram till butiken, köpte en påse med runda goa mackor och gav barnen varsin. Och se där, då tittade solen fram! Ja, inte ute då. Men, tänk vad värme, lä och en brödbit kan göra med en lite familj i en snöstorm! Moa log till och med! Och när Christian kom och packade in oss i bilen, då skrattade Moa som bara den! :)
Kom iallafall fram till att vi måste ge det här med jobbande och kvällstider en chans innan vi målar "piiip" (jag ersätter alla fula ord med "piiip" för att slippa höra dem från barnen) på väggen. Ibland känns det hopplöst, men det löser sig säkert. Och allt blir nog mycket lättare bara jag också får en bil.
Vad som lyste upp min dag en hel del här på kvällen var att jag såg i bloggen hos www.magnolia.nu att jag har vunnit en Karen Foster väska! Jag blev sååå glad!!! De ordnar mässa och träff nästa helg och bland de som hade betalat träffavgiften senast 15 feb lottade de ut två väskor. Och ena är alltså på väg till mig! Tala om att den kommer att komma till användning! *glad glad glad*
Några kloka ord så här på kvällen, trots mycket funderingar om barn, framtid, jobb, hus, pengar osv:
"Always look at the bright side of life!"
Det började också snöa igår kväll och det har inte slutat än, så det var ju trafikkaos idag (jag har INTE sagt att jag vill att det ska komma snö, för barnens skull, *skakar bestämt på huvudet och ser envis ut*). Det gjorde inte så mycket i morse för jag hade gott om tid och kände mig inte alls stressad (trots att en bussresa till dagis som normalt tar ca 6 minuter idag tog över 20 minuter) och jag var ändå, trots förseningar, på jobbet tre minuter innan jag började.
Men vägen hem! Det är ju då man vill träffa de små sötnosarna så fort som möjligt. Bussen från Linné kom som den skulle och jag landade tryggt på Mölndals Station. Men det kom ingen Flexlinje. Jo, okej då, men lite sen var den (det tog vi väl kanske igen då den lilla blåa minibussen inte kunde ta sig upp för Höjdgatan utan fick hoppa över den svängen). So far so good. Tänkte ta bussen en halv timme senare från dagis, vilket var perfekt för det gav Emil tid att leka klart. FÖR HAN VAR JU INTE FÄRDIG! :) Det är han aldrig när jag kommer!
I god tid fick vi (snälla fröken E hjälpte mig att klä på Emil, undrar om jag såg trött/stressad/sliten ut *välj valfritt alternativ*) på barnen kläderna, Emil kunde gå själv till hållplatsen ("jag är stor kille") och vi var där flera minuter innan bussen skulle komma. Men den kom inte. Christian ringde och var på väg hem, sa att han skulle kolla efter oss på vägen, "men bussen kommer nog när som helst". Jag var ju förberedd på lite förseningar. Men, efter en kvart utan bussen i sikte bestämde jag mig för att börja gå. Moa var trött, hungrig, kall (vår lilla prinsessa vägrar ju ha vantar på sig) och bara grät och var ledsen. Emil började säga att han blev kall. Jag gick tillbaka lite (ca 15 meter), gick över vid övergångsstället (måste man göra när man har barn!!!) och började gå hemåt. DÅ KOMMER BUSSKRÄLLET!!!! *morrar*
Ja ja, inte en chans att vända i den snöstormen, och Christian är ju på väg, så jag knallade vidare. Moa var jätteledsen så jag ringde Christian och sa att vi skulle gå till lilla närbutiken och vänta där. Då var jag gråtfärdig, för jag tyckte såååå synd om mig! Det var ju rätt oplogat på gångbanan, så jag hade stora svårigheter att skjuta vagnen (fick dessutom gå över mitt i gatan och kom knappt upp på trottoaren eftersom jag inte kunde vända och gå över vid övergångsstället, det var nämligen inte plogat alls på den smalare trottoaren på andra sidan heller). Lyckades ta mig fram till butiken, köpte en påse med runda goa mackor och gav barnen varsin. Och se där, då tittade solen fram! Ja, inte ute då. Men, tänk vad värme, lä och en brödbit kan göra med en lite familj i en snöstorm! Moa log till och med! Och när Christian kom och packade in oss i bilen, då skrattade Moa som bara den! :)
Kom iallafall fram till att vi måste ge det här med jobbande och kvällstider en chans innan vi målar "piiip" (jag ersätter alla fula ord med "piiip" för att slippa höra dem från barnen) på väggen. Ibland känns det hopplöst, men det löser sig säkert. Och allt blir nog mycket lättare bara jag också får en bil.
Vad som lyste upp min dag en hel del här på kvällen var att jag såg i bloggen hos www.magnolia.nu att jag har vunnit en Karen Foster väska! Jag blev sååå glad!!! De ordnar mässa och träff nästa helg och bland de som hade betalat träffavgiften senast 15 feb lottade de ut två väskor. Och ena är alltså på väg till mig! Tala om att den kommer att komma till användning! *glad glad glad*
Några kloka ord så här på kvällen, trots mycket funderingar om barn, framtid, jobb, hus, pengar osv:
"Always look at the bright side of life!"
Nu gör jag halsband också...
För någon vecka sen köpte jag jättefina (och BILLIGA) pärlor på Netto, och nu har jag äntligen gjort två halsband. Vet inte riktigt om jag är nöjd, tycker att de kan kännas lite röriga med så många olika pärlor. Iallafall så är det sååå roligt, men jag vill verkligen inte fastna för en grej till som kostar en massa pengar. Jag får hålla koll på Netto, de är iallafall billiga! :)
Det första halsbandet går i orange och gult. Det är inget lås på det utan det sitter ihop vid den stora stora pärlan. Hade sån tur (eller var så klantig...) att tråden räckte precis till att göra halsbandet som jag hade tänkt mig. Ska nog ha lite längre nästa gång...
Så ett rosa! Det är inget "ihop halsband" (ni ser, jag har koll på alla korrekta namn och termer! :):):)), utan bara som ett lå¨ngt snöre som man virar runt halsen. De stora pärlorna i ändarna har jag köpt på Panduro.
Det första halsbandet går i orange och gult. Det är inget lås på det utan det sitter ihop vid den stora stora pärlan. Hade sån tur (eller var så klantig...) att tråden räckte precis till att göra halsbandet som jag hade tänkt mig. Ska nog ha lite längre nästa gång...
Så ett rosa! Det är inget "ihop halsband" (ni ser, jag har koll på alla korrekta namn och termer! :):):)), utan bara som ett lå¨ngt snöre som man virar runt halsen. De stora pärlorna i ändarna har jag köpt på Panduro.
En lurvig sak i bloggen...
Har tagit lite foton som jag vill visa, av olika orsaker. Först min halsduk som jag äntligen har tagit kort på. I december plockade vi ju undan en väldigt massa grejer inför fotograferingen av lägenheten. Jag jobbade en hel del i ostaffären också, och hade ett stooort behov av att pyssla med något, men var för trött för att plocka fram alla scrapgrejer. Så jag stickade en halsduk! Fort gick det, för jag hade dubbelt garn och stora stickor. Det blev en lång halsduk, en mycket lååång halsduk... Ville ha den lång från början, och sedan har den töjt också... Önskar jag hade mer tid och pengar till mer pyssel, är sugen på att börja göra pärlhalsband också....
I söndags visade Moa att hon kan klättra upp på köksstolarna själv. Det var hon väldigt stolt över, och ännu nöjdare blev hon då hon fick pärlplattor och pärlor. För en gångs skull var hon jättelugn och försiktig. Emil tyckte det var mysigt att ha Moa bredvid sig, så han gosade med henne. De är så söta de två, de tycker verkligen om varandra och det syns hela tiden....
I lördags kom våra grannar M-L, I och A hit och åt lite ost och drack vin som jag hade köpt. Vi hade en verkligt trevlig kväll, måste nog göra sånt oftare... Ost och vin gillar jag! Älskar verkligen att hitta kombinationer som passar, känslan när man hittar The Perfect Match är svår att beskriva...
Moa ute i skogen vid Rådasjön en mysig söndag.
Och Emil, som verkligen njöt av att få busa i skogen! Han är en riktig utekille!
I söndags visade Moa att hon kan klättra upp på köksstolarna själv. Det var hon väldigt stolt över, och ännu nöjdare blev hon då hon fick pärlplattor och pärlor. För en gångs skull var hon jättelugn och försiktig. Emil tyckte det var mysigt att ha Moa bredvid sig, så han gosade med henne. De är så söta de två, de tycker verkligen om varandra och det syns hela tiden....
I lördags kom våra grannar M-L, I och A hit och åt lite ost och drack vin som jag hade köpt. Vi hade en verkligt trevlig kväll, måste nog göra sånt oftare... Ost och vin gillar jag! Älskar verkligen att hitta kombinationer som passar, känslan när man hittar The Perfect Match är svår att beskriva...
Moa ute i skogen vid Rådasjön en mysig söndag.
Och Emil, som verkligen njöt av att få busa i skogen! Han är en riktig utekille!
Nu är jag igång med korttillverkningen!
Jag har lärt känna L på restaurangen jag jobbar på, och i höstas var han med i ett program om Revolutionen i Budapest 1956. Missade det då, men fick låna filmen och som tack gjorde jag detta kort. En underbar människa, fyllde 76 igår, som har levt ett otroligt innehållsrikt liv. Väntar med spänning på hans memoarer...
Ett DT kort för Kickis Pyssel! Gillar verkligen mosaikdiesen till QK!
Jag lyckades få ett foto på Moa när hon stod upp själv för första gången! Blandade vilt med mönstrat papper, vet inte vad man ska tycka om det...
Ett blått kort bara för att. Tänkte försöka göra lite "neutrala" kort och sälja så småningom, ingen text på alltså. Övar mig fortfarande på att måla med distresser, undrar om jag ger upp innan jag blir bra på det... Tålamod har aldrig varit min starka sida.
Ännu ett kort.... Mera distresser... Hjärtanen sitter på 3D kuddar.
Ett DT kort för Kickis Pyssel! Gillar verkligen mosaikdiesen till QK!
Jag lyckades få ett foto på Moa när hon stod upp själv för första gången! Blandade vilt med mönstrat papper, vet inte vad man ska tycka om det...
Ett blått kort bara för att. Tänkte försöka göra lite "neutrala" kort och sälja så småningom, ingen text på alltså. Övar mig fortfarande på att måla med distresser, undrar om jag ger upp innan jag blir bra på det... Tålamod har aldrig varit min starka sida.
Ännu ett kort.... Mera distresser... Hjärtanen sitter på 3D kuddar.
Verkligheten har knackat på!
Japp, nu är det verkliga livet här, och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka än. Jag kommer att börja mitt schema i ostaffären om ca två veckor, då går M på havandeskapsledigt. Så jag hade inte så mycket jobb i januari och februari. Men denna veckan jobbade jag lunch på Linnéa må och ti, i ostaffären på L-gatan på onsdag och imorgon och så på A-gatan igår. Så det blev en del iallafall denna veckan. Skulle ha jobbat ikväll, men blev avringd för det är inget bokat.
Jag är jätteglad att jag har fått jobba, men det kommer att ta tid att vänja sig vid detta. Jag har inte sprungit så mycket efter bussar och spårvagnar på flera år som jag har gjort den här veckan. Nu märker jag verkligen hur värdefull tiden är. Missar jag en spårvagn betyder ju det att jag kommer till dagis senare....
Jag har promenerat lite mer nu också, har gått hem varje dag när jag hämtat barnen, så jag räknar med att vara i fin form till sommaren! :) Lite av osten jag äter måste väl trilla av i alla backar. :) Dessutom blir det ju lite mer slarv med maten nu också, när man inte är hemma och äter lunch varje dag.
Trött är jag också! Det tar på krafterna att stiga upp sju varje morgon, få iväg barnen till dagis, ta mig till jobbet, jobba, stressa till dagis, gå hem med barnen, fixa mat (det måste vi göra på helgerna så vi har färdigt i veckan, för när Moa är hungrig finns det inte en chans att man ska hinna fixa något, då ska det vara mat NUUUU!!!!!) och plocka undan. Sen blir det ju så lite tid med barnen på kvällarna, de är ju också trötta. Men, man får ta väl vara på timmarna istället.
Jag försöker pyssla lite på kvällarna, bara för att jag vill, men jag ser sååå fram emot att flytta så jag kan ha alla grejer tillgängliga istället för undanplockade. Jag har gjort lite som jag ska lägga upp så fort jag fått in dem på datorn. En LO (har en dubbel också, men Moa är lite för lättklädd, så med alla galningar i den här världen tänker jag inte ladda upp sånt, inte ens med övertäckta delar) och två kort.
Måste bara berätta hur förvirrad man kan bli. Jag beställde lite utstansat av Camilla på http://www.scrapfun.se/ innan helgen. I tisdags kom jag på att jag inte hade fört över pengar så jag gjorde det och mailade och bad om ursäkt. Sen fick jag till svar: Hihi, men du - det räcker om du betalar EN gång ;) Jag fick pengar från dig den 2:a... Jag hade ju redan betalat....och glömt det... Underbart med ärliga människor iallafall, och hon har sååå bra service. Skickar alltid snabbt och det blir alltid så bra färger!
Ha en bra dag!
Jag är jätteglad att jag har fått jobba, men det kommer att ta tid att vänja sig vid detta. Jag har inte sprungit så mycket efter bussar och spårvagnar på flera år som jag har gjort den här veckan. Nu märker jag verkligen hur värdefull tiden är. Missar jag en spårvagn betyder ju det att jag kommer till dagis senare....
Jag har promenerat lite mer nu också, har gått hem varje dag när jag hämtat barnen, så jag räknar med att vara i fin form till sommaren! :) Lite av osten jag äter måste väl trilla av i alla backar. :) Dessutom blir det ju lite mer slarv med maten nu också, när man inte är hemma och äter lunch varje dag.
Trött är jag också! Det tar på krafterna att stiga upp sju varje morgon, få iväg barnen till dagis, ta mig till jobbet, jobba, stressa till dagis, gå hem med barnen, fixa mat (det måste vi göra på helgerna så vi har färdigt i veckan, för när Moa är hungrig finns det inte en chans att man ska hinna fixa något, då ska det vara mat NUUUU!!!!!) och plocka undan. Sen blir det ju så lite tid med barnen på kvällarna, de är ju också trötta. Men, man får ta väl vara på timmarna istället.
Jag försöker pyssla lite på kvällarna, bara för att jag vill, men jag ser sååå fram emot att flytta så jag kan ha alla grejer tillgängliga istället för undanplockade. Jag har gjort lite som jag ska lägga upp så fort jag fått in dem på datorn. En LO (har en dubbel också, men Moa är lite för lättklädd, så med alla galningar i den här världen tänker jag inte ladda upp sånt, inte ens med övertäckta delar) och två kort.
Måste bara berätta hur förvirrad man kan bli. Jag beställde lite utstansat av Camilla på http://www.scrapfun.se/ innan helgen. I tisdags kom jag på att jag inte hade fört över pengar så jag gjorde det och mailade och bad om ursäkt. Sen fick jag till svar: Hihi, men du - det räcker om du betalar EN gång ;) Jag fick pengar från dig den 2:a... Jag hade ju redan betalat....och glömt det... Underbart med ärliga människor iallafall, och hon har sååå bra service. Skickar alltid snabbt och det blir alltid så bra färger!
Ha en bra dag!
En stoooor inspirationskälla!
Jag måste börja med att skriva att jag INTE har gjort något av korten i detta inlägg, utan de är alla gjorda av min stora kortmakaridol Linda Muhr/muhren (länk till hennes blogg finns i menyn till höger). VArje gång jag gör ett kort önskar jag att det skulle se ut någonstans i närheten av hennes kort. De är så fint färglagda och hon har så många fina detaljer på korten. Det är till stor del dessutom Lindas fel att jag skulle vilja ha typ alla dies som QK kommit ut med, för hon hittar på så fiffiga användningar för allt, så man kommer på att "den och den skulle jag också behöva...".
Det var inte lätt att välja ut några kort, för alla är så otroligt fina, men här är några favoriter! Tack Linda för att jag fick lov att lägga ut dina kort i min blogg!
Titta och njut!
Det var inte lätt att välja ut några kort, för alla är så otroligt fina, men här är några favoriter! Tack Linda för att jag fick lov att lägga ut dina kort i min blogg!
Titta och njut!
Lite nytt och svåra beslut!
Först en dubbel LO om när Moa fick sitta och leka i sanden i somras. Det var väldigt intressant och hon undrade verkligen vad det var. Hon kom inte på att man kan stoppa det i munnen den här dagen iallafall! :) JAg gillar Pysselgummans ( http://www.pysselgumman.se/hem/ ) doodlande med streck och prickar runt kanterna, så jag gjorde det både på cardstocken och fotona!
Så har vi två DT grejer för Kickis Pyssel! Ett kort där jag även använt en hÄngelstämpel från senaste klubbpaketet. Jag har använt knappar från Foofala, Primablommor, MMs Gameborad shapes hjärtan (har chalkat kanten vit och "målat" med rött glitterlim, tack Emil!), Karen Foster Floss, Karen Foster loopy brads, Prism Cardstock Frosted Pink, Chatterbox Love Shack Scarlet Sweethearts. Även distresserna är därifrån, Kicki fixade en fiffig liten ask med små provburkar i.
Layouten är också DT grej. Jag har använt American Crafts Play - Dress up och Boys Kiss the Girls, Cardtock A4 från Lana - Sage och Canary. Har även stämplat rubriken med Philadelphia foamstamps och MMs akrylfärg. Gillar verkligen det här fotot som jag tog i somras på bryggan i Saltvik en solig dag. HAr fått kommentarer av grannarna om mina fötter, ränderna alltså. De tycker jag borde gå mer barfota, men jag gillar mina snart tio år gamla sandaler! Och innan jag hittar ett par lika bekväma tänker jag inte slänga dem (de har varit med till Kreta, Rhodos, Korsika, Sydafrika, Mallorca och säkert fler ställen som jag inte minns nu!). Så det så!!!
Så till det här med att fatta beslut! Vi har tittat på kakel till badrummet i vårt nya hus! Och hur ska man kunna bestämma hur man vill ha det? Vi har enats om naturfärger, ljust så att badrummet ser större ut. Men sen då??? Nyanser? Små? Mellanstorlek? Stora? Mönster? Regelbundet mönster? Mönster typ som tavlor på väggen? Bård? Lite här och där bara? Ska kaklen ligga i raka rader? Snett?
HUR GÖR MAN DETTA??? Kanske det blir lättare när vi har tittat i tre butiker till som vi inte hann med i tisdags.....
Här kommer iallfall två bilder på lite den stil vi vill ha! Och så ett STOOORT badkar!!!!
Så har vi två DT grejer för Kickis Pyssel! Ett kort där jag även använt en hÄngelstämpel från senaste klubbpaketet. Jag har använt knappar från Foofala, Primablommor, MMs Gameborad shapes hjärtan (har chalkat kanten vit och "målat" med rött glitterlim, tack Emil!), Karen Foster Floss, Karen Foster loopy brads, Prism Cardstock Frosted Pink, Chatterbox Love Shack Scarlet Sweethearts. Även distresserna är därifrån, Kicki fixade en fiffig liten ask med små provburkar i.
Layouten är också DT grej. Jag har använt American Crafts Play - Dress up och Boys Kiss the Girls, Cardtock A4 från Lana - Sage och Canary. Har även stämplat rubriken med Philadelphia foamstamps och MMs akrylfärg. Gillar verkligen det här fotot som jag tog i somras på bryggan i Saltvik en solig dag. HAr fått kommentarer av grannarna om mina fötter, ränderna alltså. De tycker jag borde gå mer barfota, men jag gillar mina snart tio år gamla sandaler! Och innan jag hittar ett par lika bekväma tänker jag inte slänga dem (de har varit med till Kreta, Rhodos, Korsika, Sydafrika, Mallorca och säkert fler ställen som jag inte minns nu!). Så det så!!!
Så till det här med att fatta beslut! Vi har tittat på kakel till badrummet i vårt nya hus! Och hur ska man kunna bestämma hur man vill ha det? Vi har enats om naturfärger, ljust så att badrummet ser större ut. Men sen då??? Nyanser? Små? Mellanstorlek? Stora? Mönster? Regelbundet mönster? Mönster typ som tavlor på väggen? Bård? Lite här och där bara? Ska kaklen ligga i raka rader? Snett?
HUR GÖR MAN DETTA??? Kanske det blir lättare när vi har tittat i tre butiker till som vi inte hann med i tisdags.....
Här kommer iallfall två bilder på lite den stil vi vill ha! Och så ett STOOORT badkar!!!!