ninaerica

och ändå kan jag inte slita mig från datorn. Så är det när barnen har somnat och guben (ja ja, han är ju 35 år ung!)

JÄTTELÅNG PARENTES!
(Moa gillade visst inte att jag skrev att barnen sov och kallade hennes pappa för gube för hon ropade. Det leder mig helt osökt in på frågan om det finns självlysande nappar! De små rackarna är ju helt omöjliga att hitta i mörkret. Fast, vem vet hur det skulle påverka nattsömnen. Just nu går det ett program om Lena PH, hon är pytteliten, har serverat henne en gång; som ingen ser på i vardagsrummet eftersom jag ju är ensam hemma. Hörde låten Det gör ont och den har jag ju åsikter om. Tyvärr måste jag erkänna att jag nu, lååångt efter att hon vann med den, börjar gilla den lite grann. Iallafall, två saker stööör mig med den låten (ordmärkare och polis av olika slag som jag nu är). 1. "ont det gör ont det gör ont, det gör ont en stund på natten men inget på dan". Är det värt att skriva en låt om det om det inte gör ont mer än en liten stund på natten???? 2. "alla omkriiiiing, dom märker ingentiiing". Så sänger man väl inte??? Alla märker inget??? Nej du, "ingen märker någonting"! Så det blir väl då "ingen omkriiing, märker någontiiiing"!)

jobbar! Inte ofta man får lite tid för sig själv. Nåja, igår jobbade jag i ostbutiken på Aschebergsgatan för jag ska börja hoppa in lite där också (samma företag, två butiker, inte ett till jobb alltså) 11-15. Klockan 16 började jag på Linnéa och där var det fullt ös hela kvällen så vi var klara vid 02 (kul var det för det var otrooooligt nöjda gäster. Har det alltid varit i och för sig, men det kändes som att de stigit till en nivå ännu högre upp nu, väldigt tydligt också.). Och det var min morgon att stiga upp med barnen, så Moa ville gäran hoppa ur sängen vid 07. Ja, egentligen vid 06.30, men det kunde jag gosa mig ur. Visst kan vi byta morgnar (en sovmorgon var på helgerna), men Christian sa inget och eftersom han jobbar ikväll och därmed får stiga upp imrogon, så sa jag inget.... Schhhhhh....

Är väldigt nöjd med dagen dock, trodde det skulle bli väldigt jobbigt när jag varit så trött, men vi har ju sååå underbara barn så det har gått jättebra! Vilket då gör att jag kan knyta ihop säcken med att hänvisa till bilden, en LO som jag gjorde till en tävling på http://www.magdas.se/ (ja ja, jag ska nog lära mig hur jag får länken att se ut så HÄR (och så kommer du dit när du klickar på HÄR), men det blir en annan natt). Man skulle scrappa en bild som betyder något, och valet var ju självklart. Syskonkärlek! Det lyser verkligen syskonkärlek om dessa två små, och inte bara just på bilden. De kramar och pussar varandra under dagen och ibland när de inte märker att vi ser dem så sitter de och gosar. Kramas eller gosar kind mot kind. Bara för att, liksom... Och man blir tårögd av mindre....