ninaerica

Jag fick nämligen ett mail från den svenska scrapbooktidningen Scrapbooking mm att de vill publicera en av mina LOs i aprilnumret!!! Men, inte nog med det. Lite senare på kvällen fick jag ett mail till och de vill ha med en LO i majnumret också!!! JIPPIIII!!!

För något år sedan var det här med att bli PUBLICERAD något väldigt stort och ouppnåeligt. Det var ju inget som någonsin skulle hända mig, utan bara såna jätteduktiga som Pysselgumman och andra som skickade bidrag till USA. Men så kom det ju den här härliga svenska tidningen, och då kändes det inte lika besvärligt att skicka in och vips så får jag också vara med!:)

Visst, det har hänt mycket med mitt scrappande sen jag hade dessa tankar, men det var först idag det slog mig att jag tänkt så här. Steget att försöka bli publicerad (måste använda det ordet, det låter allvarligt och bra! :)) är inget jag tänkt på utan det har bara smygit sig på efter hand. I början var det ju stort att vara med i en tävling överhuvudtaget och nu är det ju så mycket tävlingar så man glömmer bort vad man har skickat in till. Det gäller ju bara att hålla koll på vilka alster man kan lägga ut på nätet och vilka man får hålla för sig själv ett tag.

Det är så roligt med en hobby där man kan utvecklas så mycket och lära sig så mycket nytt (och köpa nya grejer hela tiden!:)). På sista tiden tycker jag själv att jag har hittat min stil men samtidigt att jag gjort en del grejer som känns annorlunda än det jag brukar göra, men ändå är jag! Sånt är kul.

Jag har märkt att jag är mycket mer motiverad att skapa om det är en rolig tävling eller något jag kan skicka in till tidningen (skisser gillar jag att jobba efter). Jag får mer idéer då och det är lättare att komma igång med saker och ting. Däremot blir jag inte besviken om jag inte vinner, och jag tror det är viktigt att man inte är med och tävlar bara av den orsaken. Isåfall blir man ju bara ledsen hela tiden, för det finns såååå många otroligt duktiga människor där ute!

Och jag är faktiskt nöjd bara jag lyckats göra en LO som jag tycker är fin! För jag scrappar faktiskt för min egen skull! :)

P.S min mamma börjar nog snart tycka att jag skulle scrappa lite mer för hennes skull också! :):):)